onsdag 9 juni 2010

ok det var borta sen kom det tillbaka.
måste jag vara så himla himla envis?
om jag ändå kunde lämna saker där dom borde vara.
I GLÖMSKA, emma. GLÖMSKA.
men jag nostalgitrippar tillbaka varenda dag
med handflatan mot kinden ni vet. som man gör.
känner lite på skägget. som man gör.

jag tror jag lider av personlighetsklyvningar
för det är VERKLIGEN lugnt, sen verkligen INTE lugnt.

jag kallar det: livets gilla gång.

det går nog över.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar